IL ROMANISTA

Roma ligger på sjätte plats i tabellen, samma plats som Roma slutade på i slutet av maj 2009. På den tiden hette tränaren Spalletti och på den tiden var det Baptista som var kungen av Rom. Hans fina nickmål i slutet av 2008 smakade ännu bättre när Zarate gömde sitt ansiktet i sina händer. Det var så fantastiskt att jag fortfarande har bilderna sparade i datorn. Men när det var dags att blåsa igång den andra omgången av derby della capitale i mitten av april ville jag ta del av festligheterna så jag bokade en flybiljett tillsammans med mina vänner dagen innan den stora dagen.

Dagen innan den stora dagen var dock inte så fantastisk som vi hade fått för oss. Tvärtom. I alla fall i början. Vi hittade inga matchbiljetter och vi hade efter flera timmar av besvikelse börjat smaka på saltiga tårar. Men det var då, i den stunden, som vi träffade vår ängel. 2 meter lång med grönblåa ögon och ljusbrunt Puyol-kruligt hår. Han hade en biljett. EN! Nej, vi vill ha tre. Har du inte tre? Vi är tre. Ser du inte att vi är tre? Då ringer han sin pappa och efter några samtal bildas ett leende på mina läppar när han säger att han kan fixa tre biljetter men att det skulle ta tid. Ta all tid du behöver, vi väntar här! Och det gjorde vi! En timme.. Två timmar. Hade han lurat oss? Nej, han kom tillbaks efter tre timmar. Vänta, hejar ni på Roma? Ja, ge oss biljetterna!

När vi väl återvänder till hotellet får jag en klump i min mage när hotellreceptionisten berättar att vi inte kommer komma in med dessa biljetter. Han har lurat er! Nej, kolla.. stämpeln glittrar! Den skall glittra! Jo, men det står inte era namn.. Det står Giovanni på alla tre! Ni heter inte Giovanni! Nej, men vi kan säga att han är vår vän! Det funkar inte, ni kommer inte komma in. Men ack så fel han hade, ack så fel hotellreceptionisten hade. Giovanni? sa vakterna till oss. Nej, men han är vår vän och han är sjuk! Han kan inte komma så han gav oss biljetterna! Giovanni är vår vän! Det funkade. Vi var inne.

VI VAR INNE I STADIO OLIMPICO! Klunka borghettin och in med er tjejer! Det var fantastiskt. Så fantastiskt. Trodde vi. Vad händer? Vad händer? Säg att de tränar! Säg inte att matchen har börjat! Men det hade den. Två Laziomål på fyra minuter. Det kan inte stämma. Spola tillbaks tiden. Det måste vara något fel! Men det var det inte. Lazio chockade oss allihop och vann derbyt. 4-2. 4-2! Mexés och De rossis mål hjälpte inte. Det var inte ens någon tröst. Tårarna började rinna. Precis som dagen innan. Men denna gång fanns det ingen räddande ängel. Ingen ängel som kunde ge oss glada nyheter. Helvetet bröt loss. Aldrig hade jag sett så många människor bråka. Aldrig hade jag sett så många poliser storma in i arenan. Era mammor är horor fick jag till och med några romanisti skrika till några laziali. Men matchen avbröts inte.

Den fortsatte och den slutade med 4-2. Förlusten svider fortfarande. Det gör den varenda gång jag kollar på bilderna jag och mina vänner fotade. Men det som fick mig på bättre humör var Lazio store. Ja, ni läste rätt. Jag skrev inte fel. Man kan inte gå förbi den affären utan att gå in och skrika "FORZA ROMA, LAZIO MERDA" och invänta alla svordommar kärrigen i butiken kunde. Det var så kul. Nästan så att man ångrar att man inte spelade in det. Men glöm det förflutna, glöm allt som hänt. För nu är det dags att skriva historia, dags att vinna den femte derby della capitale vinsten.

Jag är nervös. Så fruktansvärt nervös men samtidgt så avundsjuk på alla mina vänner som kommer finnas där! Jag vet inte vad jag gör om Roma förlorar och jag kan ju heller inte springa in i Lazio store för att lindra känslorna så jag hoppas att varenda människa som läser min blogg håller alla tummar och tår för Roma. HÅLL ALLA TUMMAR OCH TÅR FÖR ROMA SÅ JAG KAN LE LIKA BRETT SOM ÄNGELN VI FICK SYN PÅ FÖR TVÅ ÅR SEDAN! Håll alla tummar och tår så jag kan bli glad och lycklig igen! FORZA ROMA!