IL ROMANISTA

Glömmer aldrig första gången jag var i Italien. Jag hade valt italienska i skolan och jag var så stolt över mig själv eftersom läraren tyckte jag var så himla duktig. Självklart såg jag då fram emot resan mer än någonsin eftersom då kunde jag äntligen få prata italienska med alla snygga italienare (och kolla på roma givetvis).

Men så gick det inte till utan när jag väl var där nere såg jag ut som ett frågetecken varenda gång någon människa försökte prata med mig. Här hade jag sett fram emot diskussioner med coola främlingar men istället stod jag där som världen största idiot och förstod inte ett enda ord! Ville seriöst börja gråta för jag hade aldrig känt mig dummare i hela mitt liv.

Alla pratade så sjukt snabbt och ibland kunde jag inte ens skilja på spanska och italienska men det var även då jag insåg hur min lärare hade lurat mig..

Värre blev det också för varenda gång jag var ute fick jag höra "aspetta" och konstigt nog vände jag mig om varenda gång jag hörde det -trots att jag var helt säker på att de var någon annan de kallade på. Fråga mig inte varför men jag kände mig tilltalad. En gång var det en man som sprang efter mig och skrek "aspetta" minst tjugo gånger och arg som jag var skrek jag ju givetvis på engelska:

"MY NAME IS NOT ASPETTA!"

Han trodde säkert det var något fel på mig eftersom han vände sig om och började gå i rask takt. När jag sedan skulle hämta en karta från hotellet hörde jag en man skrika "aspetta" till mannen bakom disken och då kunde jag inte låta bli att fråga om alla hette "aspetta" i Italien. Han började givetvis skratta och berättade att det betydde "vänta". Ni kan nog allihop gissa hur mycket vi började skratta när jag sedan berättade om incidenten som hade skett lite tidigare. Herregud vad skämmigt det var!

Nu glömmer jag dock aldrig ordet och vänder mig om varenda gång jag hör det. Men det kunde ju till och med NI gissa på..